Pfas vad du behöver veta om de eviga kemikalierna

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, oftast kallade Pfas, har på kort tid gått från att vara ett okänt begrepp till en återkommande rubrik i nyhetsflödet. Ämnena finns i brandskum, impregnerade textilier, non-stick-pannor, livsmedelsförpackningar och många andra produkter i vår vardag. Samtidigt kopplas de till både miljöproblem och hälsorisker. För att kunna fatta kloka beslut som fastighetsägare, verksamhetsutövare eller kommunal tjänsteperson behövs en grundläggande förståelse för var Pfas finns, hur de beter sig och vad som går att göra åt dem.

Vad är pfas och varför kallas de eviga kemikalier?

Pfas är en stor grupp syntetiska ämnen, med flera tusen olika varianter. De har en gemensam nämnare: starka bindningar mellan kol och fluor. De här bindningarna gör molekylerna extremt stabila. De bryts ner mycket långsamt i naturen, ibland i praktiken inte alls. Därför kallas de ofta för ”eviga kemikalier”.

En kort definition som ofta används inom miljöområdet är:

Pfas är en grupp industriellt framställda kemikalier som är vatten-, smuts- och fettavvisande, mycket svårnedbrytbara och ofta rörliga i mark och vatten. De kan ansamlas i levande organismer och påträffas i blod, vävnader och modersmjölk hos människor och djur.

Varför blev de så vanliga? Svaret är enkelt: de fungerar bra. Pfas tål värme, avvisar vätskor och ger produkter lång hållbarhet. För industrin har de varit en ”universalnyckel” för att lösa tekniska problem. Men samma egenskaper som gör dem användbara gör dem också problematiska för miljö och hälsa.

Några centrala egenskaper:

– Mycket hög kemisk stabilitet bryts ner långsamt
– Kan transporteras långa sträckor via vatten och luft
– Hittas i grundvatten, ytvatten, sediment och biota
– Ansamlas i kroppen och har lång halveringstid i blod

Allt fler studier kopplar exponering till effekter på immunförsvar, lever, kolesterol, fertilitet och fostrets utveckling. Osäkerheterna är fortfarande stora, särskilt när det gäller blandningar av många olika Pfas-ämnen. Därför väljer många myndigheter och verksamheter en försiktighetsprincip: hellre mäta och åtgärda i tid än att vänta in helt säker kunskap om varje enskilt ämne.

Var pfas dyker upp från brandövningsplats till kökskran

När man pratar om Pfas i Sverige hamnar fokus ofta på dricksvatten. Inte utan anledning. Grundvattentäkter nära brandövningsplatser, flygplatser och industrier har återkommande visat förhöjda halter. Brandskum har under decennier varit en av de största källorna till utsläpp.

Några typiska källor och spridningsvägar:

– Brandövningsplatser där skum använts vid övningar och insatser
– Flygplatser, raffinaderier och petrokemisk industri
– Förorenade markområden där avloppsvatten eller processvatten hanterats
– Slam från avloppsreningsverk som spridits på åkermark
– Deponier och avfallsanläggningar där Pfas-haltigt avfall lagts

Pfas är vattenlösliga och rörliga. Läcker ämnena ut i marken kan de nå grundvatten och sedan spridas med vattenflöden. På så sätt kan man hitta föroreningar långt från ursprungskällan. I praktiken innebär det att även en mindre lokal källa kan påverka en hel vattentäkt.

Samtidigt finns konsumentnära källor. Produkter med vatten- eller smutsavvisande ytor, som vissa friluftskläder, möbeltyger och mattor, kan innehålla Pfas. Samma sak gäller vissa livsmedelsförpackningar, exempelvis fettavvisande papper. Här har dock regelverk och frivilliga initiativ från tillverkare lett till en snabb förändring, men äldre varor kan fortfarande bidra.

För kommuner, fastighetsägare och verksamhetsutövare leder allt detta till några centrala frågor:

– Finns det risk för Pfas i mark eller vatten på den egna fastigheten?
– Påverkas egna brunnar, dagvatten eller recipienter?
– Finns det historiska verksamheter som kan ha bidragit till förorening?

För att få svar krävs oftast en kombination av arkivstudier, platsbesök, provtagning och laboratorieanalyser.

Så kan pfas kartläggas och hanteras i praktiken

När Pfas misstänks eller påvisas i en miljö blir nästa steg att förstå omfattning och risker. Arbetet liknar andra föroreningsutredningar, men med några speciella utmaningar.

En vanlig arbetsgång kan delas in i fyra steg:

1. Förstudie och informationsinsamling
Här kartläggs historik: tidigare verksamheter, användning av brandskum, gamla processer, avloppslösningar och eventuella tidigare saneringar. Syftet är att ringa in möjliga källområden och spridningsvägar.

2. Provtagning i mark, vatten och ibland biota
Strategisk provtagning behövs för att kunna säga något om både halter och spridning. Det handlar ofta om:
– Grundvattenrör uppströms och nedströms misstänkt källa
– Jordprov i olika djup
– Ytvatten i diken, bäckar eller sjöar
– I vissa fall fisk eller andra organismer

Pfas ställer särskilda krav på provtagning och analys. Vissa material i utrustning och skyddskläder kan innehålla Pfas och får inte användas. Rutiner och renlighet blir avgörande för pålitliga resultat.

3. Riskbedömning
När analysresultaten finns på plats bedöms risker för:
– Människor, till exempel via dricksvatten, damm eller födointag
– Miljön, till exempel känsliga vattenmiljöer eller skyddade områden
– Spridning över tid, exempelvis till närliggande vattentäkter

Här används riktvärden från myndigheter som vägledning. Eftersom forskningen utvecklas snabbt uppdateras dessa regelbundet.

4. Åtgärdsutredning och genomförande
Om riskerna bedöms som oacceptabla blir nästa steg att utreda vilka åtgärder som är rimliga. Pfas är svåra att sanera, men flera tekniker används i dag:
– Kolfilter eller jonbytare för rening av dricksvatten
– Jord- och grundvattensanering i källområden, till exempel inneslutning eller pump-and-treat
– Kontrollprogram med regelbunden provtagning där omedelbar sanering inte är möjlig

Val av metod beror på halter, spridningsmönster, markförhållanden, kostnader och hur känslig omgivningen är. I många fall krävs en kombination av tekniska lösningar och långsiktig övervakning.

För verksamheter som står inför krav på utredning eller åtgärd blir samarbetet med erfarna laboratorier och konsulter centralt. Korrekt provtagning, tillförlitliga laboratorieresultat och tydliga rapporter minskar osäkerheter och förenklar dialogen med tillsynsmyndigheter.

Här fyller aktörer som aklab en viktig funktion, genom att erbjuda miljöanalyser och stöd i arbetet med Pfas och andra föroreningar. Genom att ta hjälp av specialiserade laboratorier blir steget från misstanke till kunskap kortare, och vägen mot en tryggare vatten- och livsmiljö betydligt tydligare.